Ska vi värna miljön behövs både stora och små beslut. De stora hamnar på politikernas bord. De många små tar vi alla varje dag. Det handlar om allt från att sortera vårt avfall och slänga matrester i bruna påsen till att ta med en egen kasse till affären för att minska mängden plast i miljön.
En central anläggning som producerar värme har stora miljöfördelar, jämfört med att alla enskilda hushåll har egna lösningar. I kraftvärmeverk – som det i Västerås – utnyttjas dessutom ånga från fjärrvärmesystemet till att producera el.
Jens Nerén, Bränslechef på Mälarenergi, svarar på frågor om bränslet i Kraftvärmeverket:
Vilka olika bränslen eldas i Kraftvärmeverket idag?
Vi köper stora mängder bränsle från skogen och sågverk i närområdet. Från skogen får vi avverkningsrester som grenar, toppar, pinnar eller brännved av udda trädslag som inte lämpar sig för pappersmassa eller timmer. Det kan vara stockar som är smutsiga, blöta eller krokiga. Allt skogsbränsle är lokalt. Det levereras från ett område inom max 10–15 mil. Från till exempel sågverken i Heby, Skinnskatteberg, Krylbo och Karbenning köper vi timmer, flis, bark, sågspån och stockar.
Vi använder också returträ, främst från VafabMiljö. Det är något som ökat i takt med att det byggs mycket bostäder och att människor renoverar mer än förr. Returträ och det som kommer från skogen och sågverk eldas i panna 5. Där eldar vi också en del torv som vi köper från Västmanland samt att vi importerar från Estland. Men det allra mesta, 90 procent av bränslet till panna 5, kommer från vårt närområde.
Det eldas avfall i panna 6. Varifrån kommer det?
Lite mer än hälften kommer från Storbritannien och Irland, 20 procent från VafabMiljös avfallsanläggningar i Sala, Fagersta och Västerås, cirka 10 procent från Eskilstuna, 10 procent från privata aktörer och resterande cirka 5 procent importeras från Norge.
Under första halvåret i år eldades totalt 180 000 ton avfall i block 6. En normalvecka förbrukar vi 8 000–9 000 ton.
Hur säkerställer Mälarenergi att avfallsbränslet som kommer är bra?
Det finns omfattande kontrollprogram som leverantörerna måste leva upp till. En person jobbar speciellt med detta för oss i Storbritannien och på Irland. Han besöker alla anläggningar och kontrollerar att processen fungerar som vi förväntar oss. Allt importerat avfall är förbehandlat. Det har gått igenom en kross och till exempel metaller och matavfall har sorterats ut.
När avfallet kommer till vår anläggning genomför vi stickprov och tar prover. Det importerade avfallet är faktiskt mer sorterat och förarbetat än det inhemska som innehåller mer oönskat avfall och ställer till större problem i bränsleberedningen.
Vi har ett väldigt bra samarbete med VafabMiljö. De hjälper oss att ta hand om det vi sorterar ut i vår egen bränsleberedning.
Lukten var ett problem då anläggningen var ny, 2014. Vad har ni gjort åt det?
Största luktkällan var bränsleberedningen och lagerbyggnader. Förra sommaren byggde vi en kanal till pannan där vi nu använder ventilationsluften till förbränningen. Det har varit en riktigt bra investering. Från det som passerat pannan och blivit bränt kommer ingen lukt. Skorstensröken luktar alltså inte.
Nu har vi nästan aldrig något lager med avfallsbränsle eftersom pannan som vi eldar går bättre än den gjorde i början och bränslet går åt i lagom takt. Det gäller också det som kommer från VafabMiljö.
Tidigare kunde avfall lagras hela sommaren på Gryta i Västerås. Nu finns knappt det som kommit in senaste veckan kvar där. Vi byter också de kolfilter som sitter i lagerbyggnaderna oftare än vi gjorde i början.
När båtarna kommer in ansluter vi dem direkt till kolfilter. Tidigare kunde det komma en puff med dålig lukt när de öppnade luckorna efter en lång sjöresa. Mälarhamnar har också blivit mycket bättre på att lossa båtarna. Det går dubbelt så fort nu som det gjorde i början. Och kranförarna har blivit duktiga på att lossa balarna utan att de går sönder.
På bilden syns Jens Nerén, Bränslechef på Mälarenergi. Foto: Lasse Fredriksson